Det finns dom som väljer att bo i lägenhet, och de som kanske inte har något val. Jag tillhör dom som har valet och har valt lägenhet. Framförallt för att jag inte är intresserad av att måla huset, peta i nån buske eller annat pyssel som hör hus och trädgård till.
Men så icke.. för då utsätts man för den s.k "städdagen" när man skall tvingas att göra en massa sånt som man trodde att man valt bort.
I ärlighetens namn skall jag säga att det är en BRF. I vanliga hyresrätter tror jag att det är mindre av dessa aktiviteter. Jag skulle bo i hyresrätt om det fanns några (som inte låg långt bort eller kostade som en småbil i hyra).
Nu är vi klara för den här gången men gör om samma sak till hösten.
Men det är iallalfall lite underhållande att se de som inte deltar på grund av någon svajjig ursäkt och som under pågående aktiviteter försöker smita ut obemärkt. Man tittar stint på dom och en ansträngd  hälsning utväxlas. Vissa börjar redan då att förklara varför dom inte kan delta, trots att man inte ens frågat. Som ordpråket säger: Samvetet tynger den som inte deltagit på städdagen.

Varför står det på produkter att innehållet kan ha sjunkit ihop men volymen är densamma?

Man köper t.ex flingor och 25% av förpackningen är ALLTID luft.  Kan dom inte skaka det förbannade innehållet i fabriken och använde en mindre förpackning från början?

En annan märklig sak är godis där påsarna är dubbelt så stora (halva påsen är luft/tom) men där finns ingen som helst förklaring.  Det står inte att skumtomtarna kan ha sjunkit ihop. Dom är bara en en liten sorglig grupp i den synliga delan av påsen (övre halvan är som regel något tryck som döljer att det inte finns något innehåll där).

Nåväl , det är samma som med mig själv. Jag har också sjunkit ihop lite men innehållet är detsamma.

Jag har nu fått en diagnos. Det hör till nuförtiden.  Man skall ha en liten störning för att vara normal. Själv har jag social fobi. En diagnos som jag erhållit via media genom att läsa den sedvanliga "så här vet du om.." eller "tio tecken på att du..". Det brukar handla om en dödlig sjukdom eller att man är psykopat. Just psykopat är av någon anledning extra populärt och mer spännande. Tyvärr lyckas jag inte "tick all the boxes" i det fallet.
Så jag får nöja mig med social fobi och jag fann att jag stämde väldigt bra in på det. Faktum är att det förklarade ganska mycket. T.ex varför jag försöker använda endast gaffel till köttet på restaurangen eftersom jag inte klarar att fråga efter kniven som dom missat att ge mig. Det kanske förklarar varför jag inte är så fet. Eller häromdagen på en flygning där flygvärdinnan missade att servera mig dryck och jag inte sa någonting.
Personer med denna fobi har även svårt att ringa till personer dom inte känner eller har träffat innan. För oss är skriftliga meddelanden en välsignelse, vilket inte alltid uppfattas lika positivt av alla andra.
Det finns givetvis grader även i detta helvete. Jag klarar iallafall hyffsat bra att existera på arbetet och i samhället. Vissa kan knappt lämna bostaden. Det kan jag, förutsatt att inte grannen går ut samtidigt får då går jag in igen. Men det är är en annan diagnos som kallas "svenne"..

Så här i tider av Kristi Himmelsfärd så undrar jag snarare över hans återkomst.

Man kan ibland se någon som skrivit "Jesus kommer" eller något liknande på t.ex en husvägg.
Men när kommer Jesus egentligen? Och vart? Om han kommer hem till mig, vad skall jag isåfall bjuda på? Men det kanske inte gör något om jag inte har så mycket hemma. Det kan ju han fixa har jag förstått.
Jag tycker hans ankomst är väldigt otydlig. T.o.m budfirmor som UPS och DHL är mer precisa. Kanske Jesus kan börja med "Jag kommer på tisdag någon gång mellan 12-18. Du kommer att få ett SMS 30 minuter innan".
Men då kan man ge sig på att det blir så som med budet att han ringer och säger "kan du komma hem lite tidigare för jag är strax där". Eller den andra varianten då man sitter hemma och väntar och ingen kommer. Sedan får man ett meddelande av typen "Jesus har varit hos dig men du var inte hemma." Följt av någon jobbig instruktion där man själv måste bege sig till honom med tillägget "medtag legitimation".
Vet vi att Jesus återkommer eller är det bara en tro? Vet vi om UPS kommer eller är det också bara en tro? Ahh.. nu förstår jag hur det hänger ihop med budorden. Det är  tio Guds budfirmor.
 

Under flera veckors tid möttes jag av en gräslig lukt när jag öppnade kylskåpet. Det luktade död. Eller iallafall som jag kan tänka mig att död luktar (utom för den döde förstås som slipper känna det..)

Och det var inte min andedräkt, vilket annars hade varit en fullt möjlig orsak (och eftersom jag fortfarande lever så kan jag känna den själv).
Trots att jag till slut hade öppnat lockat på allt och även kastat saker som i det närmaste hade utvecklat talförmåga så förblev det hela ett mysterium. Jag övervägde att ta dit en saneringsfirma eller rent av slänga hela kylen.
Det var då jag fann en liten låda med ett till synes oansenligt innehåll. Det visade sig dock som med nervgifter. Det behövs inte inte mycket och syns knappt. Däremot har det effekt.
När jag lättade på det locket var gåtan löst.. och jag svimfärdig. I allafall löst avseende vilken låda som var skyldig.  Stanken var i det närmaste outhärdlig och vad det oanseliga innehållet var kunde aldrig fastställas.  Det hade behövt skickas till något kriminaltekniskt lab för att får reda på det.
Vad är sensmoralen i detta då?  Jo, att även liten matrest luktar illa.

Hen

Jag har problem med Hen.  Alltså inte med en specifik person utan begreppet. Det är givetvis ett känsligt ämne i världens ängsligaste land. Jag vill varna käsnliga läsare för att ni kan känna er kränkta av detta.
Vilket kön är Hen?  Kan Hen få barn? Kan Hen användas som signalement vid efterlysning? Är människor unika eller lika? Är det ok att kalla någon man eller kvinna i vissa sammanhang, och isåfall vilka?
Jag behöver en bruksansvisning för detta så att jag med politisk korrekthet kan säkerställa att jag agerar könlöst. Samtidigt skall jag träna på att inte nämna hudfärg, längd, språk, personlighet eller något annat som gör en person unik. Märkligt nog verkar andra länder inte alls se samma behov av detta.. Men det är väl bara för att dom inte fått ynnesten att ta del av den "svenska modellen".
Utan spänningar och skillnader stannar världen. Det är därför elektricitet har två poler.

En bekant påstod att han tagit med sig lite lektyr inför en resa. Helt normalt kan man tycka. Men om man är uppväxt före internet så får man genast andra associationer. Det handlar om s.k herrtidningar där just tidningen Lektyr var en av dom. Och jag skall redan nu säga att givetvis läste alla den endast för artiklarna..  Dom lättklädda damerna och läsarnas egna berättelser (helt sanna..) råkade bara finnas i samma tidning.
I ungdomen karaktäriserades dessa tidningar ofta av att på något sätt växa i naturen (och ibland hos frisörer). Man hittade dom lite likt svamp gömda i anslutning till stubbar och stenar. Ofta något anfrätta av vädrets makter och av en del tummande. Leka indianer och cowboys i skogen? Jo, tjena. Det var mer ett svepskäl för att gå på denna typ av svampplockning.
Av någon anledning var det inte alls samma för damtidningarna. Dom fanns bara hos frisörerna. Jag kan inte påminna mig att vi någonsin satt med fuktiga blickar bläddrandes i Svensk Damtidning i en glänta.  Det skall väl isåfall ha varit han Åke som var lite "sisådär"..

Min dotter kom hem häromdagen och sa att basket är mycket svårare än det ser ut. Och jag kan hålla med om att det är lättare att titta på det än att utföra. Just basket påminner mig om gymnastiklektioner i skolan. Det hette gymnastik när jag gick i skolan och tillika gymnasiklärare.  Det namnet antydde en del av innehållet.
Den smått sadistiske läraren tvingade pojkar att utsättas för i det närmaste kastrerande övningar över redskap som man kan undra om dom ens är lagliga idag. Eleverna (iallafall pojkarna) hade två oktaver högre tonläge efter en sådan lektion.
Och om det någon gång handlade om bollsport så var det basket eller vollyeboll. För en bollrädd person som jag så blev det inga högre betyg. Jag är bättre på att titta när andra sportar. På långt håll.