En person i hushållet (utöver undertecknad) har bestämt sig för att ta körkort.
Nu tänker ni att dom hyffsat gamla barnen är kandidater. Men icke. Vi pratar äkta hälft.
Folk gör mycket saker för att förverkliga sig eller bevisa att man kan. Det här var tydligen en av sakerna.
Och det är ju gott och väl när det sker i trafikskolans regi men väl hemma så kan denna typ av aktivitet skapa viss friktion då övningskörning kommer på tal. Iallafal om man inte äger en skrotbil.
Den första utmaningen är för "handledaren" (i detta fall jag) att lyckas tygla sin skräck och oro. Man skall helst inte bli irriterad och gärna ha oceaner av tålamod. Det är inte alltid lätt. Det räcker med att tänka på självrisken på över 6000 kr för att väcka Hulken i mig.
Ibland skiter det sig alltså och ovan nämnda känslor blir otyglade med ett tämligen dåligt resultat som följd. Idag sket det sig redan innan vi kommit till bilen varvid den "lektionen" blev inställd..  Lika bra var nog det.
Att vi sedan blev tvugna att spendera en timme i bilen utan att säga ett ord till varandra var ett smärtsamt rekord i tysta leken. En lek som f.ö fortsatte även efterföljande dag.
Varför vi var i bilen trots det kärva klimatet är en annan historia som inte är ett dugg intressant.

Det blev ett ganska långt uppehåll mellan inläggen. Närmare bestämt sju år. Om jag hade varit en filmskapare typ James Cameron så hade jag jobbat med något fantastiskt som nu skall få beskådas av en hänförd publik. Saker som aldrig skådats tidigare. Som blå gubbar på en avlägsen planet (nej, inte Smurfarna).
Men riktigt så blev det inte. Det enda jag kan prestera är en ännu mer medelålders man än sist. Lika tråkig och cynisk som förr. Eller möjligen mer. Det känns på sätt och vis tryggt.

Jag blev kallad gubbjävel av barn redan när jag var 25 så jag är van. Observera att det inte handlade om snuskig gubbe utan bara vanlig gubbe.

Även mina barn har blivit äldre. Dom är numera personer man i bästa fall råkar träffa vid någon måltid hemma. Det är lite som i lunchmatsalen på jobbet där man stöter på folk man inte sett på ett tag och undrar hur läget är. Dom är hemma när jag är borta och tvärtom. Någon slags skiftgång kan man säga.

I skolan verkar det  vara mer ledig tid än skoltid. Ju äldre dom blir ju mindre i skolan förväntas dom tydligen vara. Och det stämmer ju på sätt och vis för jag är ju jättegammal (i jämförelse) och jag är ju inte i skolan alls..
Apropå skolan så talades det för en tid sedan om att lärare skulle beväpna sig. Det skulle iallafall ha det goda med sig att plötsligt skulle alla elever räcka upp handen.. eller kanske båda. Jag kan tänka mig när läraren säger "och så vill jag att ni räcker upp händerna" och samtidigt har en Magnum i bältet.

Vi hörs igen om sju år.

Jag har tidigare funderat över hur många virus det finns men nu har jag börjat undra vad de egentligen befinner sig i näringkedjan? Vem har nytta av virus? Finns det någon som äter dem?

Vad pågick i huvudet på skapelsens högre makter den dagen då virus kändes som det bästa man kunde komma på?

Det kanske var ungefär som att skicka SMS när man är berusad..resultaten är inte helt genomtänkta och kan överraska nästa dag..

De skulle förklara ett och annat. Ja, faktiskt ganska mycket. Jag menar om skaparen (om det nu finns en sådan) gjorde en del saker på kanelen.

Har man inget att säga så skall man låta bli. Det är vad jag gjort en tid nu. Jag kan faktiskt vara tyst även om en del som känner mig kanske skulle anse motsatsen.

Det var bättre förr  T.o.m det som var dåligt var bättre förr. Finns det något som faktiskt har blivit bättre?

Javisst ja, jag glömde förstås iPad. Apples gåva till mänskligheten. Nu ordnar det sig nog med miljöförstöring, krig, sjukdomar, ekonomi och väder (det där lät mer som en vanlig nyhetssändning..).

Nu skall iallafall jag ha en datorfri jul (ev. med ett visst inslag av tältsäng på flygplats). Det enda jag skall göra "Multitouch" på blir frugan. Synd bara att "förminska" inte fungerar på henne..Man får liksom scrolla för att se hela henne hur man än bär sig åt.

Det är Lucia igen. Som förälder (till barn i det yngre åldrarna) betyder det ofta någon form av deltagande på Luciafirande med alla de inslag som föräldrar är så välbekanta med. Någon njutning blir det sällan. Mest en massa trötta barn som fort som attan skall byta om för att, mer eller mindre motvilligt, framföra stycken som vi hört förr blandade med diverse skrik och gråt.

Och efteråt kan man höra föräldrarna klaga på den där människan som skulle foto och filma framför alla så att ingen kunde så och barnen blev distraherade (i den mån dom inte redan var det av andra skäl..).

Men i år blev det lite annorlunda för min del. Det blev inget Luciafirande utan ett slags julspel med barn som framförde känsliga budskap och Jesu födelse med den lilla "twisten" att Jesusbarnet (som knappt hade fötts) hade en talreplik (?) och den i övrigt så prydliga fasaden plötsligt förändras då barnen oväntat (iallafall för publiken) rev av nubbevisan "Hej tomtegubbar". 

"Bra" är nog ett aningen för starkt ord på föreställningen men det hade ett viss underhållningsvärde att barnen sjung nubbvisa i den annars så prydliga och korrekta verksamheten.

Man skulle vilja varit med när dom diskuterade det sångvalet och när dom förklarade för barnen vad det handlar om..

Efter ett mindre samkväm med varningstexten "kvällen kan innehålla spår av alkohol" upplevde jag en rejäl betongkeps.  Trodde jag.

Det visade sig att det upplevda tillståndet mer berodde på någon slags förkylning och nu känner jag mig lite besviken på att det inte var så spännande som jag trodde... 

Mysigt, mysigt, mysigt.. Åååh, vad det är mysigt. Inte.

Jag tycker inte att det är ett dugg mysigt med kyla och snö. Och nu har jag oemotsägliga (?) bevis för att det inte är det.

Folk badar bastu, ligger i solarium, har värmelampa, värmefilt, massagedyna med värme och åker till varmare länder. Allt för att få värme (och i vissa fall lite fin stekyta på huden..).

Men ingen skaffar en stor frysbox hemma och kliver ned i den för att ligga och mysa en stund. Eller varför inte öppna alla fönster hemma och släppa in den sköna kylan..och snön? Och väldigt få av dom som bor i varma länder åker på semester (förutsatt att dom har råd förstås) till oss under vintern. Undrar vad det kan bero på?  Ja, det finns naturligtvis en del dårar som skall bo i ishotell , ha sex i norrsken och vill uppleva totalt mörker dygnet runt men det kan nog lösas med lite samtalsterapi. 

Inte ens min morsa, som tycker att det är för varmt redan vid 20 grader, tycker att det är skönt nu.